NYHETSARKIV
Här hittar du äldre nyheter från 2009-2011. Bilder tillhörande nyhetsinläggen kommer successivt att läggas ut.
Februari
2011-02-17
De senaste inläggen har dominerats av vinter och snö, så jag kommer för enkelhetens skull att spalta upp det viktigaste inom detta område nedan:
- Det är fortfarande kallt
- Det är fortfarande massor av snö på Gotland
- Ja, vi är trötta på vintern
Så, nu vidare till hästar! Det är fortfarande svårt ridunderlag ute så vi håller oss inne med Valioso och Sol de Plata. Vi har det dessutom så lyxigt att vi har en alldeles egen ridinstruktör som kommer hit varje söndag; Anders Larsson. På Gotland är han ett bekant ansikte för alla som bevistat medeltidsveckan eller de spännande tornerspel som äger rum kontinuerligt under sommaren. Han är en av de våghalsiga riddarna i tornerspelssällskapet Torneamentum - han själv har vunnit tornerspelstävlingar på nationell nivå och är helt enkelt en fantastisk ryttare. Dessutom en excellent instruktör. Så våra förhoppningar är naturligtvis att slåss mot Ivanhoe om ett par år;-)
Vi fick några vackra bilder från Vingas ägare häromdagen; makalöst stämningsfulla bilder på Vinga med husse Mattias på ryggen. Han ser stolt ut över sin häst, inte sant..? Kika på bilderna nedan. Jag lägger även ut några nytagna bilder på våra hästar här hemma. Vi har lagt märke till att de färgkoordinerar sig i hagen; fuxarna Valioso, Indra och Tilvera är alltid tillsammans och de mörka/gula hästarna håller sig i en grupp. Fast jag tror inte att de har så stor koll på sina egna färger, om jag får vara ärlig. Men vackert är det!
Så fort ridunderlaget tillåter ska vi ut på vår första långtur med hästarna. Åh vad vi längtar efter vår och torra, halkfria vägbanor! I slutet av februari brukar de vitkindade gässen landa och när de kommer är våren oåterkallelig. På Gotland är den ju så speciell, våren - tycker iaf vi gotlänningar. Den ljusblå pastellhimlen finns väl bara här..? Och den enorma fågelrikedomen som skvattrar så att vi blir sömnlösa...
Vi Pasouppfödare är på gång att starta upp en rasförening här i Sverige. Det är ett spännande arbete och vi ser fram emot att kunna sammanföra våra idéer och organisera avelsarbetet i landet. Det är en såpass ovanlig ras även i Europa så vi kommer att ta hjälp av både den amerikanska och den peruanska organisationen. I USA är rasen mycket populär där den används som en allsidig och bekväm ridhäst inom de flesta discipliner. Vi tror ju att Pason kommer att växa mycket även här i Sverige, men förmodligen är det bästa för rasen att utvecklingsfasen går långsamt. En explosionsartad lansering med massimport är inte särskilt gynnsam för varken köpare eller säljare. Vi håller er uppdaterade här i vår, fram till föreningens sida är klar för publicering!
Cathrine
Bilderna nedan:
Vinga och Mattias
Snö, snö, snö..
2011-01-04
Med risk för att samtliga nyhetsinlägg blir snarlika, måste jag ändå tjata lite mer om snön och vintern. Jag citerar kvällstidningarnas löpsedlar - "extremvintern", "superkylan", "snökanon" och den allra bästa - "på väg mot ny istid?". Jo, på Gotland känns det som att dessa rubriker passar in; det har inte varit en liknande vinter på över 100 år. Som grädde på moset så var både julaftonshelgen och nyårshelgen en klass för sig; med stormvindar uppåt 25-30 m/s och ymnigt snöfall så blev alla vägar snabbt igensnöade med meterhöga drivor. Utanför Vivianas lösdrift reser sig numer en 3 meter hög uppblåst driva som vi först befarade skulle vara en enkel väg ut för lille Opus; men hästar vet tydligen bättre än att klättra på osäker mark. Först efter nyåret lugnade vindarna ned sig och just nu är vi inne i en period med riktigt behagligt vinterväder; kring nollan till någon enstaka minusgrad och lugna vindar. Trots allt det bökiga som kommer med mycket snö, har vi ändå stor nytta av den med våra hundar. Vi har kunnat åka skidor nästan varje dag med dem och det är riktigt, riktigt kul att komma iväg och få en rejäl skjuts av dragvilliga huskies!
Vi ger våra hästar helt fri tillgång till hö för närvarande och har lagt hönäten åt sidan för tillfället. Anledningen är framförallt att Tilvera är skodd vilket kan förstöra näten, men även att det varit såpass stormigt och kallt att det har varit nödvändigt att öka givan. Vi har ett antal balar med förstaskörd; rikt på protein och energi som vi ger till Viviana och Opus samt Sol och hans tjejer. Stona får tredjeskördat fjolårshö - magert och grovt, men dammfritt. Perfekt har det visat sig; de håller sig fint i hull och har t.o.m gått ner något i vikt vilket var högst önskvärt.
Hästarna mår toppen och passar på att leka runt så fort vädret tillåter. Enya, Indra och Valioso har en tidpunkt varje morgon då de drar runt hagen i samma repa och kutar sig svettiga. De har trampat upp fina snögångar i änget och rör sig inte utanför dessa. Valioso är en underbar lekfarbror; han ställer gärna upp på småflickornas upptåg och glömmer bort att han borde vara en vuxen förebild. Sol de Plata rör sig bara utanför lösdriften om det är soligt och vindstilla - därav hans namn... Han skulle nog trivas bäst i medelhavshetta och ständig sol; när det är som allra varmast här på Gotland sommartid står han på den soligaste plätten och steker sig varm. Vinter är inte hans melodi.
Indra finns med på bild under Hrimbakurs avkommor på hans egna norska hemsida - se här: http://www.hrimbakur.com/avkom2.html. Bedömda avkommor finns här: http://www.hrimbakur.com/avkom.html. Indra ser ut att bli en "typisk" Hrimbakurdotter med sin korta, högbenta exteriör och sina elastiska och luftiga gångarter. Kul att se hur hennes halvsyskon ser ut, jag ser en hel del likheter med många av dem.
Cathrine
Tillbaka till toppenVargavinter igen
2010-12-14
November har försvunnit i en rasande fart och för Gotlands del har månaden inneburit ovanligt mycket snö och en ständig blåst.
Snön ser dessutom ut att stanna, till fasa för vissa (mig) och glädje för andra. Vi är väldigt nöjda att vi hann klart lösdriften
för stona innan vädret slog om; nu har samtliga hästar gott om plats under tak om de så vill. Viviana och Opus bor kvar i sin
"hage i hagen" med tillhörande lösdrift; de har sällskap med de andra stona samtidigt som Opus får det skydd som han så väl behöver.
De har fri tillgång till egen höbal med förstaskörd i lösdriften. Tyvärr har inte vädret tillåtit att vi släppt ut honom helt fritt ännu;
han är fortfarande för liten för att kunna stå emot snöstormarna som avlöser varandra. Men han roar sig själv i sin hage och lösdrift och
kutar runt både inne och ute och är förmodligen en allmän plåga för sin mamma.
Så fort vädret lugnar sig ska han introduceras för flocken. Men han står ju precis intill dem hela tiden och de har alla nosat in sig på varandra.
Ja, det är verkligen extra bökigt att få föl i november. I vanliga fall har ju Gotland milda vintrar och det hade ju underlättat för lillkillen.
Nu måste han ha tillgång till torrt och dragfritt sovunderlag hela tiden, vilket kan bli svårt om mamma Viviana bestämmer sig för att vara ute
hela tiden. Och Opus HAR inte lika mycket päls som ex. ett islandsföl. Men vi har noterat att underullen börjar tätna nu, så vi hoppas att
den snart blir tillräckligt tjock för att stå emot vindar och snöfall. Häromdagen skakade han av köld när Viviana fick för sig att lämna
lösdriften i mer än en timme...
I övrigt mår Opus prima! Han har vuxit mycket och vi tycker oss se en stor likhet med mamma Viviana. Samma vackra långa hals, samma huvud
och förmodligen blir han lika stor som Viviana, omkring 155-160 cm. Charmig och social kille är han, vår lille snygging!
Kná har lämnat oss och flyttat med sin matte Lisa till Täby och har sålunda blivit en förortspingla. Valioso och Indra var otröstliga när hon for, de susade runt i hagen och skrek efter henne i timmar. Men, som de hästar de är, så glömdes hon så småningom bort till förmån för den saftiga höbalen. Det blir lite tom efter söta Kná, men vi vet att får träffa henne igen.
Sanna, vår praktikant, åkte hem i fredags efter en månad här hos oss. Vi saknar henne! Vilken superduktig tjej vi hade förmånen att lära känna - redig och självständig och med mycket god hand med hästar. Hon arbetade främst med Sol de Plata, Valioso och Enya, men red även Tilvera och markarbetade Indra när tid fanns. Indra fick även pröva att hänga med som handhäst efter Tilvera; lite svårt att förstå vad som krävdes till att börja med, men efterhand gick det bra! Det blir nog bra fart i den tösen. Vår inomhuspicadero hann bli klar precis innan Sanna anlände - tack och lov! Vädret har inte precis inbjudit till utomhusritter, så vår lilla manege har blivit väl använd, både för ridning och markarbete. Både Valioso och Sol fick en liten introduktion i tricktraining och har visat sig vara mycket läraktiga. Valioso gör vadsomhelst för lite müsli...
Vi hann också med ett par filmkvällar med Pasofilmer och så fick vi även tillfälle att njuta av Tournamentums genrep inför deras shower i Stockholm horse show i Globen, samt en introduktion för Sanna i akademisk ridkonst med Mariana Melin. Ja, tiden gick sannerligen fort. Vi hoppas att Sanna kommer ner fler gånger från Jämtland och besöker oss här.
Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Cathrine
Tillbaka till toppenOpus!
2010-11-18
Natten mellan den 7: och 8:e november föddes han så äntligen; Vivianas och Sol de Platas son Opus. Tidpunkten kunde varit bättre, men han är inte mindre efterlängtad för det. Viviana gick med Sol under vår, försommar och höst 2009 men tog sig inte under under de första brunsterna. Sedan började hon plötsligt brunsta i slutet av november förra året och blev då dräktig. Resultatet blev en hingst enligt mina önskemål!
Micke sov i lösdriften tillsammans med Viviana den natten; i åtta minusgrader bäddade han ner sig i halmen och trädde en tunn filt över sig. Prick klockan 04.00 födde Viviana denne fantastiskt fine lille Opus, helt utan bekymmer. För att skydda Viviana och hennes föl från eventuella november-stormar så har hon fått bo i lösdriften den första tiden. Hon har sina vänner precis utanför så hon är väldigt nöjd med sin tillvaro, verkar det som. Nu i dagarna har vi för första gången låtit Opus få ett smakprov på världen utanför; vi har upprättat en fölsäker hage i anslutning till lösdriften så att han kan vara ute på dagarna. Viviana får extra, extra allt just nu: avelspellets, havre, extra mycket mineraler och fri tillgång till vårt bästa hö. Det kan ju inte ersätta bete, tyvärr, men hon är i fin form så vi tror inte att gräsbortfallet kommer att märkas på henne eller Opus.
Han är en ståtlig kille; lik både sin mor och far! Högbent, tjusig resning och vackert huvud. Även Opus blev gulbrun med vita tecken, han är dock något ljusare i nyansen än Enya. Han är väldigt försigkommen och social och gnäggar alltid när man kommer in med nytt hö eller mockar. Om ett par veckor kommer han att introduceras för resten av flocken; det blir nog ett roligt gäng att växa upp i.
Gångartshästar har fått sin första praktikant! Sanna har rest ända från Jämtland för att lära sig mer om den peruanska Pason. En riktigt duktig tjej som hanterar hästarna mycket bra. Hon kommer främst att arbeta med Sol, Valioso, Enya (ledträning), Indra, Playa och Tilvera under en månads tid. Vi fick lite "ändan ur vagnen" och färdigställde så äntligen vår picadero - en stenmurad inomhusmanege med det blygsamma måttet 11 meter i diameter. Skönt att kunna stå under tak när vindarna tar i. Kvarstår innan vintern gör ytterligare ett vindskydd i stonas hage samt byggnationen av en höhäck.
Cathrine
Tillbaka till toppenDagfari-nytt
2010-10-15
Austurs hösttävling här på Gotland gick av stapeln den 3:e oktober och vi fick som vanligt se en hel del fina ekipage på banan. För vår del var det väldigt roligt att se "vår" lille Dagfari på sin första tävling! Eftersom han bara är 4 år gammal så blev det en prova-på-klass för debutanter för hans och matte Emmas del. Hans första besök i ett ridhus med applåderande åskådare och rasslande högtalare gick superbt! Emma red honom så galant och mjukt och han såg ut att trivas enormt bra med hans nya uppgift. Han klarade alla gångarter perfekt med överraskande fint resultat och han såg mycket avspänd ut. Hans karriär som tävlingshäst kunde knappast ha börjat bättre och vi kunde heller inte önskat oss en bättre ägare än Emma till Dagfari!;-)
Här i När har betessäsongen börjat att lida mot sitt slut, men än finns det gammalt, torrt gräs kvar som fungerar fint som bukfylla. Vi har bra hö i år och kommer även fortsättningsvis att använda oss av våra effektiva hönät. Snart är det dags att ta hem våra ston till gården och organisera om lite i hagarna, men innan dess behöver vi ta hem några balar halm och dessutom bygga ut den ena lösdriften.
Vi får hit vår första praktikant i november - Sanna, som tar sig hela vägen ner från Jämtland till utmarkerna här på Gotland för att lära känna den peruanska Pason. Väldigt roligt tycker vi och välkomnar henne varmt! Det kommer attt bli en hel del markarbete och ridning på Valioso och Sol de Plata, men även grundarbete med ett par av våra ston. Dessutom kommer hon att få deltaga i arbetet med Taur och Deubers sadlar. På tal om sadlar; nu är det snart dags att beställa en ny sadel till vår egen sadelkammare. Vi har en Star-Trekk Island (fantastisk sadel..), en Omega samt en westernsadel med läderbom från Deuber. Nu önskar jag mig en dressyrsadel med inställbar bom! Jag har en varm förkärlek för krusiduller och vackra färger, så förmodligen kommer det bli en Deuber Maxima med vackert arbetade kåpor. En stor fördel med den inställbara bommen är naturligtvis möjligheten att ställa in bomvidden med en enkel liten nyckel så att sadeln passar både slanke Sol och våra rejälare islandshästar. Spännande att pröva en helt ny sadel!
Cathrine
September i När och på Sardinien
2010-09-26
Sardinien var om möjligt ännu vackrare än vad vi kunde föreställa oss. September är ju den månaden där det blir så tydligt att naturen tagit stryk av en lång period av torka i Medelhavsområdet, men Sardinien var ändå så inbjudande grön. De stora kork-eksskogarna och olivlundarna gör sitt till, men även den buskiga, kryddrika vegetationen macchia som aldrig tycks torka ut. Det är en stor ö, säkert 8 gånger Gotland, och många hundra mil med stränder. Det fanns gott om plats, vi behövde inte trycka oss in i tyskbelamrade solstolsständer. Men varken Micke eller jag är särskilt intresserade av att fritera oss mer än ett par dagar i solen - resterade delen var vi ute och flängde på landsbygden med vår lilla Fiat. Men det blev visst en del bad och Micke passade på att vindsurfa förstås; hotellet låg vid en av Europas mest vindsäkra stränder. En förövrigt osedvanligt vacker strand, där vi även fick se lekande delfiner och chillade sköldpaddor.
Men den upplevelse som bet sig fast mest, var den fantastiska riduppvisningen i den lilla bergsbyn Cossoine - en forntida macho-tradition
som numer även involverade den yngre befolkningen - och även flickor! Som enda turister i byn, väckte vi en del uppmärksamhet - inte bara
för att vi var minst 2 decimeter längre än alla andra - utan även det faktum att vi bokstavligen tappade hakan när "skådespelet" satte igång.
Inte tusan hade vi väntat oss ett gäng vilda Giara-ponnies med 8-15-åringar på ryggen i full galopp genom den snåriga byn - stående på ryggen
ridandes i bredd! Ibland baklänges dessutom! Visst, det blev en hel del avåk och riktigt otäcka fall, men aldrig har vi sett sådant fullkomligt
livsfarligt, men gåshudframkallande uppträdande.
Byn i sig låg så långt från turistvägarna att lokalbefolkningen inte brydde sig om att locka dit någon. En liten undangömd pärla, med
stark hästtradition - som inte minst visade sig i de underbara väggmålningarna som gömde sig överallt i byn. Så skickligt målade att
de steg ut ur väggen och in i verkligheten.
De stora vildmarkerna på ön gömmer både vilda hästar, ett enormt djurliv och fina vandringsturer. Det bergiga inlandet tillhör
herdarna med sina getter och långsvansade får. Men den här gången blev det inget vildmarksäventyr för vår del, däremot hade vi nästa
gång tänkt att ta en långritt och på det en längre vandring.
Här hemma skötte Hanna ställningarna med bravur. Nu ser vi fram emot en skön höst med pyssel i huset och med hästarna, svampplockning och mysbrasor i kakelugnarna. Hanna, som är sotare, fixade till våra skorstenar när vi var borta så nu kan vi elda i båda. Dessutom har vi den gamla vedspisen i köket som värmer gott. Men vedpannan står fortfarande under en presenning på gårdsplan - hur ska vi baxa ner en 500-kg klump ner i den trånga källaren..? Nåväl, när vi så småningom är desperat nedkylda så hittar vi säkert en lösning.
Vi är lite sena med Enyas invänjning med grimma; egentligen skulle vi ha påbörjat detta redan i somras. Men hon har varit så cool hela tiden, så vi har heller inte förväntat oss några större protester. Mycket riktigt; igår satte vi på den för första gången medan hon stod blickstilla. Inga problem att leda henne heller. Så nu är det dags att vaccinera henne och verka hennes hovar för första gången. Dessutom skall hon chippas och DNA-testas så att vi kan skicka alla resultat vidare till Peru för inregistrering. I framtiden hoppas vi förstås på en skandinavisk stambok så att de kan reggas som peruaner även här.
Cathrine
Tillbaka till toppenSensommar i När
2010-08-31
Kyliga kvällar, soliga dagar. Björnbärssnåren dignar av bär, äpplena på marken pockar på uppmärksamhet. Turisterna har lämnat ön, skördetröskorna har gjort sitt för i år och det är gudomligt tyst på Gotland. Hästarna börjar sätta vinterpäls och deras andningsfrekvens ökar något. Man märker att det är lite jobbigare för dem att ridas, så man får spara på deras krafter. Även vi människor kommer ju snart att bli tröttare i takt med att mörkret gör sitt återtåg.
Här på Hallbjänne har vi haft fullt med folk hela sommaren och uthyrningen av flygeln har gått strålande. Det fortsätter vi gärna med! I år har vi även sluppit släke (för det mesta) och alger i havet så vattnet har varit mycket fint att bada i. Som högst nådde vattentemperaturen 30+ i Lausviken, ungefär lika varmt som luften. En underbar sommar!
Dagfari är nu såld till Emma Wahlén som red in honom. Det har varit klart sedan en tid och vi är väldigt glada att Emma blev "Dagges" nya ägare. Han kommer att ingå i verksamheten på Kauparve och förmodligen göra många ryttare glada. Vi ser även fram emot att se Emma och Dagge på tävlingsbanorna framöver (kanske redan i höst..).
Enya har tappat sin fölpäls och blivit mörkt gulbrun med skiftningar i guld - en vacker kontrast mot hennes vita tecken. Hon rör sig med en väldig lätthet och elegans och påminner inte så lite om sin far. Betet i föl/stohagen har vuxit enormt efter allt regn i augusti och det verkar aldrig sina - Playa har lagt på sig rätt så ordentligt och blivit en rätt så knubbig, treårig madam. Men så länge hon växer gör det ingenting om hon är lite överviktig. Nästa år blir det dock flytt till magrare bete för hennes del!
Vi har fått en hel del förfrågningar om våra Pasos under sommaren och efterfrågan tycks ha vuxit rejält - glädjande att alltfler får upp ögonen för rasen. Och som svar på frågan om vi har någon Paso till salu, så kan vi svara att; ja, förmodligen kommer både Valioso och ett av våra ston bli till salu till nästa år. Som vi nämnt tidigare så har vi fattat beslutet att dra ner på hästverksamheten på gården och inrikta oss på lite annat i livet. Men vi kommer även fortsättningsvis att njuta av den peruanska Pason - men i mindre skala!
I höst inriktar vi oss på studier i konstvetenskap och vindkraft och jobbar på med TAUR. Vi har även en del att ta tag i vad gäller renoveringen av gården - bl.a grusning av lösdrifter, ridbanan, badrum, vedpanneinstallation etc. Men innan dess gör vi ett kort avbräck och åker till Sardinien.
Cathrine
Tillbaka till toppenSemester
2010-07-29
Sommaren passerar snabbt och vi försöker med alla medel att få den att stanna upp. Vi förlänger den med ett par veckor kring medelhavet i september, men framförallt försöker vi ta till vara på den svenska sommaren genom att fördriva nästan all tid utomhus. TV har vi helt glömt bort att den existerar och inomhus är vi bara för att sova. Och möjligtvis "jobbe"... Vi bor på ett gynnsamt läge vad gäller fågelliv här på Hammaren. I vår skogshage har vi ett kungsörnnäste och strax bortom stonas sommarhagar finns ett havsörnnäste. Vid flera tillfällen har vi sett 6-8 örnar av båda arterna segla precis ovanför vår gård - mäktigt! Skulle nästan våga lova att det är ett av få - om inte det enda - området i Sverige där ett sådant tillfälle kan ges.
Herkules har i veckan flyttat till sitt nya hem utanför Linköping och vi är otroligt glada över att han hamnar så rätt! Vi är imponerade över Lottas beslutsamhet; trots svår flygskräck, en natts total sömnlöshet och begynnande förkylning tog hon sig hit och spenderade en halv dag hos oss och Herkules. Det var oerhört tungt att släppa honom ifrån oss, men Lotta är en fantastiskt bra tjej och vi vet att han har ett mycket gott hem och en bra framtid där. Vi hoppas att vi får se dem på tävlingsbanorna i framtiden!
Indra har hamnat lite i bakvattnet under det här året. Vi har låtit henne försköna stohagen och det har aldrig varit på tal om att vi skall sälja henne, så vi har heller inte låtit henne synas så mycket på hemsidan. Men beslutet är taget. Däremot är vi inte särskilt måna om en hastig försäljning - vi kan även tänka oss att behålla henne och rida in henne inför visning om ett par år. Hon är verkligen mycket lovande och vi hoppas naturligtvis att hon vid en eventuell försäljning hamnar hos någon som är intresserad av att bedöma henne.
Cathrine
Tillbaka till toppenSommar
2010-06-29
Höskörden på Gotland är förmodligen bättre än på många år. Ett regnigt maj och soligt juni har sett till att det finns ett överflöd av hästkrubb i år. Vi har nyss slagit vår första skörd, vilket är ovanligt sent, men näringen har förhoppningsvis lakats ur något så vi slipper alltför höga proteinhalter. Solen är här för att stanna! Har högtrycket väl fått fäste på ön, så växer den sig snabbt stark - underbart! Vi har slutligen flyttat in i vårt hus och allting fungerar hjälpligt; vissa incidenter har vi ju trots allt räknat med och mycket riktigt har väl inte allt klaffat. Vår nya ugn tex löser ut jordfelsbrytaren direkt.... Vi har vår flygel uthyrd hela sommaren till sommargäster. Nu ska vi försöka ta igen oss en stund och få tid över till hästarna, trädgården, studierna och TAUR.
Vi har lånat ut Dagfari till Emma Wahlén som har ridit in honom under våren. Där får han kontinuerlig ridning och härliga miljöer att vistas i och Emma har chansen att lära känna honom ännu bättre. Vi saknar honom här dock och kommer att åke dit med jämna mellanrum för att umgås med honom och även rida förstås. Ska bli väldigt spännande att sitta på honom för första gången; Emma har berättat att han alltid väljer tölten under ryttare.
Herkules har utvecklats enormt mycket under våren - redan nu ser han väldigt vuxen ut. Han står nu med 4 andra valacker i varierande ålder - Herkules är yngst och försöker sätta sprätt på gubbarna emellanåt med skiftande resultat. Hans forna vänner är utspridda; Valioso gör stona sällskap i vårt magra sommarbete där han inte lägger på sig så mycket. Han är så snäll mot tjejerna att det nästan gör ont; även 2-åriga Indra styr och ställer över honom. Maken till vänlig och försiktig valack har jag nog aldrig sett. Annars är det fridfullt i hagarna. Enya har, naturligtvis, vuxit en hel del och börjar nu fälla fölpälsen. De andra stona är så oerhört försiktiga med henne, inte förrän nu har de vågat sig fram och nosa på henne. Det är lite tråkigt dock att hon inte har någon jämnårig att leka med, det är annars något vi alltid eftersträvar i avelsplaneringen.
Tilveras son Solón är under inridning hos Josefine Häggberg och han får så mycket lovord att man blir generad. Som 4-åring har han redan visat framfötterna rejält! Dessutom är det inte svårt att bli knäsvag över hans uppenbarelse, han är verkligen otroligt vacker. Hans halvsyster Indra (e: Hrimbakur) blir till salu till hösten - mer bilder på henne är på gång!
Cathrine
Tillbaka till toppenEnya!
2010-05-20
Som vi har längtat efter henne! I lördags morse fölade äntligen Palmira och vi fick vårt första efterlängtade Paso-föl. Och vi kunde inte önskat oss mer än Enya; ett otroligt vackert sto med långa ben och perfekt Paso-exteriör. Dessutom fick vi jackpot på färgen - hon ärvde sin fars vackra gyllene färg och sin mors fina bläs! Hon ser ut att bli väldigt lik Sol de Plata, lite lättare byggd med mycket bra ben, starka och korrekt vinklade kotor och en fantastisk hals. Dessutom har hon redan visat flotta benrörelser i tölten och hon har dessutom "termino" precis som Palmira.
Fölningen gick lugnt till och Palmira är en mycket fin mamma. Hon är precis lagom vaktig och vi får gärna hälsa på hennes bebis i hagen. Enya visade från dag ett hur kul hon tycker det är med människor, hon gick raka vägen fram och nosade på oss utan minsta tecken på blyghet. Även där kanske Sol´s gener har slagit igenom; han är också så otroligt glad i människor, utan att någonsin visa tecken på fräckhet. Ja, vacker är hon sannerligen. Vi är ju vana med de lite mer robusta (men ack så söta) islandsfölen så gracila Enya känns som ett under av elegans.
Mitt i all lyckoyra så har vardagen traskat på som vanligt. Herkules och Valioso har bytt till sin sommarhage och står nu med grannarnas valacker Faxi och Lacke. Ett härligt gäng på höjden! Kan inte låta bli att lägga ut några bilder på Herkules mellan Enya-bilderna; han börjar verkligen bli maffig. Väldigt lik Kjarkur, särskilt hans välvda hals och starka ben. Stona flyttades igår till sin vackra sommarhage och nu håller vi tummarna att betet inte tjockar till dem alltför mycket. Förra året hölls sig damerna i rätt skapligt hull och det är ju ett magert bete - men Tilvera har en märklig egenskap som gör att hon blir tjock av två grässtrån...
Dagfari är på inridning hos Emma Wahlén utanför Linköping och vi får lite rapporter då och då från henne. Dagfari är en töltkanon! Otroligt kul att höra - vi såg ju lite tecken på det redan innan han åkte, men nu har vi fått bekräftat att han väljer tölten även under ryttare. Han står kvar hos Emma någon vecka efter unghästprovet, så intresserade spekulanter kan kika på honom där.
Cathrine
Tillbaka till toppenVeligt i När
2010-04-18
Gångartshästars dagbok börjar bli en följetong i försäljningsångest. Dagfari åkte till Linköping i måndags där han ska spendera följande 7 veckor med duktiga, nutexaminerade B-instruktören Emma Wahlén för inridning och ingå, som en av Emmas fyra unghästar i unghästprovet i Strömsholm. Vi är jätteglada att just Emma tar hand om honom, vi vet att han kommer att få en bra grundutbildning. Dessutom kommer han att stå för försäljning där under perioden han rids in. Icke desto mindre är det alltid samma ångest att "köra iväg" en häst från gården. Dagfari trampade så snällt upp på rampen till den enorma lastbilen och vände sig om och tittade på oss med sina vackra rådjursögon. Och jag grät. I vanlig ordning. Och så ställer man sig frågan återigen; hur kan vi sälja honom?
Herkules och Valioso är nu ensamma kvar i sin hage; de gnäggade i flera dagar efter Dagfari. Men i nästa vecka så släpper vi dem på bete tillsammans med grannens hästar, då blir det full fart igen. Till sommaren blir det ytterligare uppslutning i form av våra goda vänners hästar, Blesi och Kolle.
Hästarna släpper päls så kajorna blir alldeles kollriga av lycka; vilket fantastiskt fint byggmaterial det bjuds på! Tyvärr hamnar den mesta av pälsen i våra skorstenar, där 4 rediga par kajor satt bo. För några dagar sedan räddade vi en pippi från ett rökrör i flygeln; den hade hamnat för långt ner och kom inte upp igen. I flera dagar hörde vi ett jädra liv från pipan och Micke försökte röka ut fåglarna. Men det hjälpte inte. Till slut öppnade vi luckan nere vid golvet och ut kikade en, väldigt svart och blåögd, liten kaja. Mager och tufsig, men vid liv. Mitt moderliga hjärta svämmade över av kärlek, men Micke besinnade sig snabbt. Som tack för hjälpen har pippin (Sture) byggt ett nytt bo, i en annan skorsten. Dessutom har en oblyg koltrast fixat till ett fantastiskt hem i vårt förråd. Precis i ögonhöjd, på en liten hylla har de ordnat ett rede av gammal plast, en pensel, lite isolering och torra löv. Hur de kommer in och ut från förrådet är ett mysterium, men varje gång man gästar deras hem, så stirrar hon på en med en förintande blick. Hon är väldigt målmedveten. Nåväl, vi får hoppas att ungarna inte hamnar i gapet på katterna i år!
Tilvera är igång och idag tog vi vår premiärtur runt udden tillsammans med några vänner. Tilvera är i förvånansvärt god kondition, trots ett lager med extrafett runt musklerna och det faktum att hon inte är riden sedan oktober. Det var en härlig tur! Rán skall sättas igång i nästa vecka, men hon får hänga på som handhäst till att börja med. Eller följa med när vi cyklar. Hon är trots allt 20 år nu och behöver lite ryttarlös träning inledningsvis. Man kan knappt tro att hon är 20, hon dansar i hagen och är snabbast av alla som vanligt.
Cathrine
Tillbaka till toppenVår
2010-03-27
Så fick vi äntligen vår efter en lång, kall och snörik vinter! Hästarna fäller tonvis med päls och står gärna i solen och lagrar energi - precis som vi! Vi sliter på med renoveringen och är nu färdiga med köket. Det blev precis som vi önskade oss och vi pustar nu ut i några dagar innan vi sätter tänderna i badrummet.
Vi passade på att fota Herkules efter verkningen idag och kan återigen konstatera att vi kommer få svårt att släppa honom! En sådan utomordentligt trevlig och väluppfostrad två-åring, som dessutom är stor, ståtlig och jättevacker är ju egentligen ett ideal för oss. Särskilt Micke som egentligen vill ha en efterträdare till Rán, vår häftiga töltspeedmaskin som ju börjar bli till åren. Dagfari åker snart på inridning hos Emma Wahlen i Linköping, för att i juni ingå i unghästprovet i Strömsholm. Mycket spännande! Och intressant att se om han blir den super-tölthäst som vi tror att han har kapacitet till att bli...
Cathrine
Tillbaka till toppenJanuarinytt
2010-02-02
Sverige täckt av snö och is, så även När. Skulle tro att det går att stega ut på Lausholmar, tvärs över viken - isen är tämligen solid. Nåväl, det blir ingen istölt där inte, inga Reykjavikrepriser med hästar genom isen...
Fokus har legat på renovering av mangårdsbyggnaden och hittills har vi lyckats (med lite hjälp, det får erkännas...) riva ut lager efter lager av plastmattor från badrum, kök, hall, kontor och ett rum på öv. Slitit bort den hiskeliga, lackade allmogepanelen i kökstaket och massor av gammalt spännpappstak i ett par rum till. Tagit bort väggbeklädnader i form av bucklig masonit - under dolde sig de gamla stenväggarna. Putsat stenväggarna i badrum och kök, snart ska de målas i vitt, vitt...Micke har lyckats rensa bort kajbona från en av skorstenarna och vevat igång den fina gamla vedspisen i köket - oj vad det ska lagas mat på den i framtiden! Alla trägolv är intakta, men samtliga behöver en hel del slipning och sedan såpskurning. Ingen golvolja här inte! Alla tillbehör till badrum o kök är beställda. Vårt mål är att bli klara med bad och kök i mars och det ser rätt ljust ut på den fronten. Sedan blir det att ta itu med sovrum och salarna!
Alla våra hästar är oskodda och de står nu på vila. De håller sig ändå i god trim tack vare hönäten och de stora hagarna. Vi har nu bestämt oss för att sälja Valioso; ett smärtsamt beslut som fått mogna över hösten och vintern. Vi har sedan en tid haft ambitionen att minska något på hästantalet, vilket resulterat i en mödosam process att välja ut de hästar vi ska ha kvar.
Valioso har länge legat högt på listan, men i slutändan är det ändå våra avelsston som måste proriteras. Han är en underbar valack med mjukt och känsligt lynne och vackra steg; en drömhäst för en ryttare med ambitioner. Valioso är under inridning, men han har vilat under hösten/vintern och behöver lite tid att komma igång igen.
På tal om komma igång; snart ÄR det dags att damma av Tilvera inför våren! Hon ser lite sur och förödmjukad ut när jag pysslar med de andra i hagen; hon avskyr att känna sig åsidosatt. Nu två-åriga Indra har snart vuxit ikapp mamma, hon blir ett resligt sto och jag måste ju säga att hon har en läcker exteriör! Det tycks som att Hrimbakur nedärver sin kvadratiska högbenta kropp, vackra hals och elastiska rörelser. Är ofta inne och kikar på hans norska hemsida http://www.hrimbakur.com/ och ser tydligt släktskap med Indra i hans andra avkommor. Hrimbakur är en av mina absoluta favorithingstar, han har en enorm utstrålning och maffiga gångarter. Indra blir troligtvis till salu till sommaren/hösten men eventuellt vill vi visa henne på unghästmönstring först.
Cathrine
Tillbaka till toppenVinga
2009-12-28
Julen har kommit och gått med mycket snö, god mat och lugn och ro. Vi har tagit en veckas semester från sadlar och arbete och enbart njutit av allt det härliga som hör julen till. Och som vanligt vid den här tiden får man för sig att man skall starta ett nytt, hälsosammare liv av någon anledning. Jag fick bl.a ett par vinterfodrade löparbyxor i julklapp så nu är det dags att påbörja joggingen igen! Vilket jag ser fram emot; den enda motionsformen jag tycker är rolig (förutom ridning och skidor förstås). Trotsa löparknäet, ladda löparskorna, fixa MP3-spelaren och spring!
Sedan jag skrev sist har vi införskaffat oss i 3 stora hönät till helbalar från Sundhäst - den bästa investeringen vi gjort på länge! Hästarna har nu fri "begränsad" tillgång till hö; man trär helt enkelt över ett måttanpassat nät över balen och knyter ihop på toppen. Nätet skall ha 4 cm:s maskor och vara av mycket god kvalitet för att det skall fungera. Och oskodda hästar förstås. Hästarna äter långsamt, strå för strå, vilket innebär många fördelar: deras behov att äta 16-20 timmar om dagen tillgodoses = ingen stress eller magproblem, höet räcker dubbelt så länge än vid helt fri tillgång, vår arbetsbelastning minskar kraftigt och vi får sovmorgon! En bal räcker ca. en vecka till 5 hästar och 10-12 dagar för tre hästar. Detta borde alla som har oskodda hästar få möjlighet att prova. Våra islandshästar brukar fortfarande vara höstfeta vid det här laget men de håller väldigt fint normalhull nu. Sol, som brukar ha svårt att hålla hullet, håller sig i lagom form hela tiden. Det blir en jämn balans för både lätt- och svårfödda hästar.
Det har varit skiftande väder hela november och december med både snö, regn, tö och kyla. Nu regnar snön bort (inte mig emot..) men hagarna håller sig geggfria och skapligt torra, tack och lov för svalsandjorden. Aldrig mer lermarker!
Vi får kontinuerlig information om Vingas inridning - så otroligt roligt att få följa hennes liv - tack Elin och Mattias! Vinga har stått på Bärby gård på inridning nu i höst med strålande resultat. Eyvindur (och Caspar) verkar vara otroligt nöjda med henne; hon är positiv, mycket framåt och lättöltad och har dessutom (redan) fina benlyft! Micke fick tillfälle att hälsa på henne för några veckor sedan och fick se ett ridpass i ridhuset - oj vad hon glänste! Full fart i tölt, flott och vacker med en leende Caspar på ryggen. Stoltheten lyste om Micke när han kom hem! Och vi är så enormt glada över Vingas nya hem; hon kunde inte fått ett bättre hem någon annanstans. Ráns avkommor blir något alldeles speciellt; Herkules är redan drömsnygg...
Nåväl, slut med skrytandet. Just nu singlar stora flingor ner från skyn och min förhoppningar om ett grönt slut på året trasas sönder. Micke försöker desperat få bort all snö från hans nya fina ridbana, men just nu ser det faktiskt hopplöst ut.
Ha ett riktigt gott nytt år!
Cathrine
Tillbaka till toppenDagfari valack
2009-11-17
Efter ett besök på ATG är nu Dagfari kastrerad och hans tid som klapphingst är ett minne blott. Han var väldigt duktig, han är så lättlastad och verkar tycka att det är roligt att åka släp. Allt gick bra på kliniken, den försvunna kulan satt ganska långt ner i rören så det blev en ganska okomplicerad operation.
Men jag är alltid nervös när hästar skall sövas; sist blev det ju katastrof. Dagfaris halvsyster Dagrun ville inte resa sig
efter sin (alltför) långa nedsövning och det tog flera dagar innan vi fick hem henne. Risken för muskelskador är ju alltid
stor om en häst ligger ner för länge, men än idag vet vi inte om hon ådrog permanenta skador av just detta. Hennes
öronfisteloperation blev väldigt komplicerad och relativt våldsam. Vår teori är att veterinären på ATG råkade knacka ett
litet hål i skallen på henne då han försökta hamra bort tandanlaget i skallbenet. Detta medförde att var kunde finna en väg in till hjärnan.
Men det tog två veckor innan allt slutade i en tragedi. Under dessa två veckor hemma på gården blev hon alltmer pigg och kry och hennes
operationssår läkte relativt bra.
En vacker dag i början av juni 2006 märkte vi att hon vandrade rastlöst av och an i hagen och ögonen var märkligt slutna -
hon såg kort och gott drogad ut. Vi fick ingen kontakt med henne och hon gick rakt in i stolpar och träd utan att hon reagerade.
Till slut föll hon ihop utanför lösdriften och var helt borta. Vår underbara veterinär Stina kom direkt och gjorde allt för att
väcka liv i henne utan resultat. Stina gav Dagrun en natt; piggnade hon inte till under natten, så var det bäst att låta henne somna in.
Jag, Micke och Lisa spenderade en sömnlös natt ute i hagen och vakade över den medvetslösa Dagrun, turades om att vända henne en
gång i kvarten för att inte strypa blodtillförseln i musklerna. En gång under natten försökte hon plötsligt att resa sig och hon
gav oss ett litet förtvivlat halmstrå av hopp. Men hon rasade snabbt ihop och sov vidare...
Ett sista försök att få liv i henne med en grannes ko-lyft gjordes på morgonen, men hon sov djupare och djupare. Hennes inre organ
började sakta ner sin verksamhet och blodomloppet tog stryk. Dagruns liv gick inte att rädda och hon fick till slut somna in i vår famn.
En olidligt jobbig period tog sin början; vi var så enormt förtjusta i Dagrun och hon var min framtida ridhäst. Lena och Gúdni på
Västeråsen, som sålde Dagrun till oss, var mycket hjälpsamma och stöttade oss genom allt. Lisa och Stina var alltigenom fantastiska.
Dagfari blev en mycket fin "ersättare" för Dagrun och han påminner en hel del om henne.
Valioso var väldigt skeptisk när Dagfari kom hem igår; han luktade ingående på den nya enucken som äntrade hans hage. Påminde något om hans gode vän Dagfari som lämnade honom på morgonen; men den här luktade ju heeeelt annorlunda. Nåväl, allt är frid och fröjd och Dagfari mår bra efter omständigheterna prima.
Cathrine
Tillbaka till toppenNärtid
2009-11-04
När är vackert även i regn. Bakom oss har vi en mild, lång och helt uthärdlig höst med svaga vindar och mjuk sol. Betesperioden är ännu inte över, vi har dessutom haft turen att få tillgång till stora höstbeten med väl uppväxt gräs. Men höutfodringen har ändock börjat, näringen bör nog vara rätt så urlakat så här i början av november. Vi har toppenhö i år, aldrig har vi haft så dammfritt och fint torrhö. 2:a skörd dock, kanske hade vi istället önskat oss 3:e eller 4:e skörd i år, men detta är absolut fullgott. Innan detta hö kasserade vi 35 storbalar som vi reklamerade hos vår (snälle) bonde - de hade balats för tidigt på morgonen vilket innebar daggfukt och brinnande innanmäte. Vanligt så här nära havet.
Micke har i dagarna hälsat på Ove Lind och Cajsa i Småland och blivit mycket inspirerad av deras kloka begränsande höautomater som ger hästarna fri tillgång men begränsad mängd. Deras magar hålls igång dygnet runt utan att de blir smällfeta. Någonting som alla hästägare med lättfödda hästar bör ta till sig. Vi skissar och konstruerar inom kort. Kanske återkommer med bilder! På gården är det full fart i vanlig ordning. Stonas vinterhage är snart färdigstängslad; en stor skogshage på 6 hektar, med långa avstånd mellan vattning och höautomat, vilket innebär att de får röra på sig mycket även i vinter. De kommer även att få tillgång till en läcker helt rund ligghall i kalksten..
Hingstarna får en 2 hektar hage med stor lösdrift och mycket springytor; Sol de Plata och hans två damer får änget med en lagom stor lösdrift. Vi har stora planer för hästverksamheten på Hallbjänne; bl.a blir det, som vi tidigare nämnt, en rundcorall under tak, en picadero på 16x18 meter samt ridbanan på åkern. Vi kommer att slå ut taket i ena delen av ladan för att få en 16 meters takrymd och murade stenboxar. Men, en sak i taget kära vänner, det lovar vi. Jo, förresten - jag läste en artikel i en tidning att en utflyttad stadsbo hade anlagt en swimmingpool i den gamla gödselbrunnen! Låter inget vidare kanske, men en väl rengjord, målad och plastad brunn är ju helt enkel en genial konstruktion! Man får en 3 meter djup och lagom lång "lyx"pool! Japp, det blir projekt 2011.
Vi har börjat markträna Dagfari nu. Det här blir en töltkanon, töltar vid hand med riktigt fin takt och tempo. I början var han lite tveksam om vad vi egentligen begärde av honom, men han är lättlärd, grabben. Vi tror att han blir väldigt lätt att rida in, redan nu hänger vi lite på hans rygg utan att han ifrågasätter eller visar tecken på spänningar. De har lyckats hålla sig bra i hull, hingstarna, trots att de springer hela dagarna. Dagfari är nästan åt det lite tjocka hållet just nu, men det gör ingenting. Herkules har alltid varit lite tunn, men börjar lägga på sig fint nu.
Vi har länge haft en tanke på att skaffa oss en välutbildad Vaquerohäst eller en gammal avdankad "bullfighter". En PRE, Andalusierkorsning, Berber eller Lusitano som har gått långt i sin utbildning. Eller en Paso förstås! Däri ligger dock problemet att vi måste ta en resa till Peru för att hitta det vi söker; i Europa finns knappast några utbildade ridhästar till salu, dessa säljs sällan. I USA finns många Pasostuterier men tillgången är för knapp för den starka efterfrågan. De iberiska raserna är så nära släktingar till Pason och har liknande temperament och utstrålning och har de egenskaper som vi önskar hos en häst. Har vi tid och möjlighet vill vi vista hästfestvalen i Jerez i maj för att få lite inspiration. Men detta är planer inför framtiden, nu lägger vi all fokus på våra unghästar.
Cathrine
Tillbaka till toppenHöstdagar
2009-10-09
Att solen skiner gör mörkrets ankomst ändå lite mer uthärdlig. Första frostnatten har vi haft, vilket gör att löven får sprakande färger. Fortfarande någon månad kvar av betet i hagarna, men tillskottsfodring är snart nödvändig. Vi har nu äntligen funnit det vi letat efter i sex år här på Gotland; svampstället med stort S! Efter åratal av tröstlöst letande efter kantareller, trattisar och svarta trumpeter sprang vi på en lagom mjuk skog med just den mossigheten där trattkantarellerna trivs. Vi blev naturligtvis väldigt exalterade; hittar man en så finns det garanterat massor. Vi har i några veckors tid hämtat mängder i skogen och låtit de små liven torka för att kunna njuta av dem i höst och vinter. Enligt mig, så är dessa godare än vanliga kantareller, dessutom lättare att spara för senare behov. Var stället ligger? Glöm det.
Renoveringen fortgår, men nu i lugnare takt. Vi bor in oss och njuter av stillheten här i När. Nu är alla hästar hemma och höstvilar; de är inte måna att jobba alltför hårt när de sätter päls. Islandshästarna går upp i vikt av minsta strå så här års, helt naturligt för att kunna överleva vintern, men tråkigt för oss ägare som kämpat hela sommaren för att inte få dem att svälla. Nåväl, till våren så brukar de vara slanka igen..
Vi har gjort en provisorisk rundcorall och invigde den igår med lite ridning på Sol och Valioso, det gick utmärkt. Snart är det dags att låta Valioso bekanta sig med Tilvera som ska lotsa honom ut i naturen; hon är så trygg och stabil och blir en bra ledsagare under första ridturerna i "det vilda".
För övrigt är det lugna gatan i hagarna. Lilla fina Kná har kommit in väl i flocken och tyr sig mycket till Rán som tar till sig henne som den urmoder hon är. Även Indra har blivit en bra kompis. Dagfari och Herkules är till salu, trots att det är smärtsamt för oss. Det är olidligt jobbigt att sälja de båda, vilka fina ridhästar det hade blivit för oss. Vi har tio hästar varav sju skall tränas och arbetas dagligen med, tiden kommer inte att räcka till för fler unghästar just nu.
Inom kort introduceras flygel-hemsidan; med andra ord vår uthyrningsdel som blir tillgänglig till våren. Vill man bo lite lyxigt på sydöstra Gotland, ett stenkast från hav, golfbanor, stränder och Ainbuskmarker så är detta ett fint alternativ. Håll utkik!
Cathrine
Tillbaka till toppenInflytt
2009-09-14
Sedan den 1:a september bor vi på Hallbjänne och trots den härliga sommarvistelsen i husvagnen så är det ändå njutbart med dusch och ett riktigt kök. Vi bor i flygeln tillsvidare, då det stora huset kräver en del renovering innan vi kan flytta in. I flygeln har vi hunnit måla och tapetsera köket, byta ut bänkskivor och vitvaror, lagt furugolv i några rum samt hunnit njuta lite av de spännande miljöerna. Till nästa sommar är flygeln hyrbar för alla!
Hallbjänne är en härlig gård med en spännande historia! Gården ligger i en liten by med tre gårdar där gårdsbilden inte har förändrats sedan 1800-talet, kanske en grund för Q-märkning. Vart vi än vänder oss finns hästar och lamm, precis så idylliskt som det låter. Trädgården är verkligen vacker med digra fruktträd och stora igenvuxna rabatter, en gammal övergiven berså som varsamt ska klippas fram i vår och dessutom ståtar gården med en av de högsta syrenhäckar jag sett.
Framför oss ligger en höst och vinter med mycket jobb. Husen ska renoveras och många hagar ska dras, lösdrifter ska upprättas och ridbana och roundpen anläggas. Taur ska naturligtvis dras runt och vi räknar med en hel del kundbesök ute i landet och självklart; hästarna ska tränas! Dagfari är 3 år och vi ska påbörja inridningen i vinter/vår. Han har visat mycket fin tölt på sistone och blir nog en bra gångartshäst, troligtvis ett tävlingsämne. Viviana och Palmira ska även de påbörjas, medan Sol, Valioso, Tilvera och Rán skall ridas.
Vi har fått ett tillskott i sto-hagen; Lisa Mörtbergs fina tvååring Kná e.Solfari från Kvarnbackagård, u.Klettabrún frá Eyrarbakka ska stå hos oss en tid framöver. Ett mycket trevligt sto! Palmira ser till att det tar lite tid innan hon har kommit in i flocken, men hon accepteras mer och mer för varje dag. Indra och Playa är mycket nyfikna på sin jämnåriga hagkompis...
Cathrine
Tillbaka till toppenSista veckorna
2009-08-21
Inte många dagar kvar på vårt campingäventyr. I början av september får vi tillträde och kan flytta vårt bohag och oss själva till Hallbjänne. Mycket skönt, men samtidigt rätt vemodigt att lämna vårt enkla liv i husvagnen. Sommaren har som vanligt gått ohyggligt snabbt och vi har inte hunnit med hälften av det vi vill göra. Dock har vi fått ro att koppla av och njuta av sol och bad för en gångs skull. Dessutom har vi hunnit en bit i vårt evighetspoker; försten till tusen vinner - och jag leder nu före Micke!
Solen fortsätter att gassa över Gotland och lär väl så göra i ett par månader till. Vi har kikat in i vår dignande fruktträdgård varje gång vi "smugit" förbi Hallbjänne och OJ vad mycket frukt vi har att plocka i år! Körsbären och plommonen är övermogna eller borta, men äpplen, päron, salmbär och andra bärbuskar väntar på våra flinka fingrar. Mmmm...
Våra pojkar har nu hittat hem till När, i veckan tog vi hem Herkules, Dagfari och Valioso till deras nya hage. Valioso har aldrig träffat smågrabbarna men det gick naturligtvis superbra. Herkules är oerhört förtjust i Valioso, han ser nog honom som en fadersfigur. De har vuxit på sig ordentligt över sommaren; Dagfari och Herkules storleksmässigt och Valioso har fått fina ridmuskler. Dagfari blir en häst av stål, det ser vi tydligt nu. Superstarka ben och hovar och mycket bra rygg och kors. Herkules är som ettåring större höjdmässigt än Dagfari och har även han enormt fina ben och hovar. Lite mer spretig och ranglig förstås, men fin så det förslår.. Micke har ridit Valioso och Sol mycket i sommar och i veckan fick även jag nöjet att sitta upp på de båda. Vilka hästar vi har! Lite otippat är Valioso "steady as a rock" och hetsar inte upp sig i onödan.
Sol är å andra sidan har massor av energi och vill bara framåt. Otroligt trevliga båda två! Sol visar tölt i alla tempon och Valioso växlar mellan tölt och trav. Våra första planer för Hallbjänne blir nu att anordna en rundcorrall på 13 m i diameter samt en belyst ridbana på 30x60 meter. Underlaget är redan ordnat - hela gården står på finaste sand!
Ha en skön sensommar!
Cathrine
Tillbaka till toppenVildmarksvägar och Frostviken
2009-08-10
Nu är vi tillbaka från vår 9-dagars session i Jämtland och Lapplands fjällvärld. Med risk för att låta som en reklampelare för ett av Sveriges vackraste områden, lämnar jag här en liten rapport.
Vädret var just denna vecka, fantastiskt. Har nog aldrig upplevt en varmare och soligare fjällvecka än denna. Vi hann med 5½ dagars vandring, samtliga dagsetapper på 3-8 timmar. Lite för varmt för hundarna, men vi badade i varenda fjällbäck som vi passerade. Först ut var Björkvattnet - denna avlägsna del av Sverige som få hittar till. På gränsen till Norge ligger denna lilla pärla till by helt omgiven av vildmark och skönhet. Efter ett par dagar i dessa omgivningar stannade vi till över natten hos våra goda vänner Ola och Elin i Jorm. De hade nyss anlänt hem efter en tredagars tur på fjället med ett gäng damer som var helt begeistrade över allt det fantastiska som är "Rid i Jorm": människorna, hästarna, den oslagbara ridningen, friheten, vildmarken, maten, Korpens Öga och de oändliga vidderna.
Området Frostviken, beläget i de nordligaste utposterna av Jämtland är sagolikt vackert, men få hittar dit. Här finns, förutom fjäll, Sveriges längsta grotta - Korallgrottan, maffiga Hällingsåfallet och Skandinaviens märkligaste karstlandskap, Bjurälvens naturreservat med Sveriges längsta undervattensgrotta. Dessutom går Vildmarksvägen igenom här, vilken "mynnar" ut i Stekenjokk - en galet vacker vägsträcka över trädgränsen och i högfjällsmiljö.
Nåväl; kvällen hos Ola och Elin var full av god mat (grillad renrostbiff med rostade grönsaker, klyftpotatis, parmesanröra och nybakt bröd....), gitarrspel och sång och lite lögner från Ola.. Vi pratade som vanligt om Spanienplanerna och vi är alla överens om att det blir en framtid där så småningom. Iallafall vintertid. Natten tillbringades i ett av de trolska rummen på deras hotell, mmmm...
Dagen därpå bar det iväg till Stekenjokkmassivet och kameran hivades fram direkt. Det går naturligtvis inte att återge allt det löjligt vackra i några få bilder. Efter några timmars bilåkning var vi framme i Lappland och Klimpfjäll där vi skulle stanna över natten. Tyvärr ett trist hotell och vi åkte tidigt dagen därpå, ner mot Höglekardalen nedanför Åre. Där stannade vi och vandrade några dagar och hade det mysigt. Hundarna är nöjda, våra ben har fått en rejäl muskelbränna och vi är NÖJDA!
Vår vän Annika höll ställningarna med hästarna o katterna under tiden - TACK!
Cathrine
Tillbaka till toppen